Varför är det så många som anser sig ha rätten att påpeka hur man ska leva sitt liv? Vad man ska göra? När man ska göra saker? Och hur man ska göra saker? Vad man bör och INTE bör göra?

Och när man sen förklarar att man gör si och så för att det blir bäst för oss då så avfärdas det med en fnysning. Men förstå.....vad som är rätt för mig behöver nödv'ndigtvis inte vara rätt för dig. Acceptera det. Jag har då gjort det. Andra lever sina liv som de vill och jag lever mitt liv som jag vill. Mitt liv - mina val. Färdighaft.

Barn nr 1 är inne i en period som kan beskrivas med: JAG ÄR ARG OCH VILL INTE!!!! Jobbigt jobbigt eftersom allt tas ut på mamman.

Barn nr 2 är solstrålen som dansar och rabblar ramsor på ngt som är identifierat som persiska/turkiska/kinesiska.....typ.

Tacka gud för dagis.

Jag väntar på samtal och på att få ringa samtal. Att få veta är bra, det tycker vi om =)

Och NEJ: jag kommer inte berätta vad det är *hihihi*

O syster min blir gladast i världen imorgon =) å när hon är glad så är jag glad =)

 

Sofie

26 mars 2008 23:08

Nu blir man ju supernyfiken ju :-P

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

href="http://www.aftonbladet.se/nyheter/haiti/article6450835.ab" alt=""> Jag jobbar en timme för Haiti ...

Nu pratar jag inte om otätade dörrar och fönster om ni trodde det. Utan om människor som finns överallt. I våran direkta närhet utan att vi egentligen tänker på det. Det kan vara grannen, en kusin, en vän, en förälder. Fundera på det du. Googla...

Det har inte funnits lust att blogga men nu tänkte jag iaf göra ett litet inlägg. Jag går en påbyggnadskurs inom svetsning, Iza går på sexårs och Emelie på dagis. Stora älsklingen gör samma som förr. Sjuka har vi varit allihopa och Emelie bara host...

Idag så har det varit den sedvanliga lämningen av barn på dagis och skola. Det är riktigt skönt när det flyter på som det ska. Iza är modig och går själv från bilden till skolan medans lilla mamma snällt får sitta kvar i bilen och vinka åt henne. Å...

Jag har som inte idats blogga desto me rpå ett tag, men nu kändes det som ett bra läge att sitta ner och skriva något om vad som händer och fötter i vårat liv. Iza & Emelie är på skolan respektive dagis och gubben han jobbar. Jag har förmånen att f...