Undra vad som är på gång nu. Iza har varit trött hela morgonen och på ett jävla humör mellan varven. Skrik och bråk om allt och inget. Vi var ut en sväng och brudarna åkte pulka respektive kälke. En bit från huset började Iza krångla om att byxorna på overallen åkte upp. Jag sa:- vi fixar ordentligt när vi kommer hem. men icke.....skrik bråk, slänga sig på backen, skrika mer, slita av sig skor och vantar. Bära in argt barn som fortsätter att skrika. Hon lugnar sig efter ett tag och så nu ligger båda damerna i sina sängar. Få se om Iza somnar elelr bara vilar ett tag. Emelie lär då inte vara vaken. SOvdax för henne.

Lugn och ro för mamma. Sedan lunch.

Som rubriken anger: Är du nöjd?  Med vad undrar ni säkert?!

När man tittar sig omkring i livet/i världen så ser man så många: jag måste *** för att....

Människor jagar efter perfektion. Men vad är det för perfektion? Är det för att andra ska tytcka att de är perfekta? Att de har allt? StorbildsTv, villa, fina bilar av nyare årsmodell, snygga kläder osv.

Människor tränar och svälter sig för att komma i stl 34 och sen står de och säger : guuuuuuuuuuud så tjock jag är! Har ni sett min röv - den ser ju ut som en ladugårsvägg. Medans de i själva verket är pinnsmala.

Jag läste en artikel i Aftonbladet om att dagens barn far illa av föräldrarnas konsumtionshets/motionshets osv. Att de får tillbringa alltför mycket tid ex på dagis, hos släktingar för att föräldrarna måste jobba mycket för att ha råd med det senaste plus att de ska se ut som fitnessvinnare. Ja kort beskrivet var det väl ungefär det som artikeln handlar om. Jag har beskrivit den med egna ord så...

Jag tycker det är hemskt! Varför faller så många för denna statusjakt? Varför är det så himmla viktigt så att man försakar tid med sina egna barn? Att man väljer att jobba framför att vara med barnen?

Nu vet jag ju att det finns de som måste jobba för att klara sig, inget fel i det. Måste man så måste man. Så ta inte åt er om det nu är ngn i den målgruppen som läser detta.

Men dessa som kanske inte behöver den där övertiden direkt....tänk vad de går miste om....

Jag har omvärderat mitt liv lite.....jag har valt att vara hemma med mina tjejer nu när de är små, jag vill se småbarnsåren. Att jobba för att kunna köpa ngt skippar jag nu...jobbar jag är det för min egen skull, för att komma ut då och då. Jag väljer att vara hemma och leka ute i snön. Av snöskottning, dragandet av barn på kälke osv...av det får man ganska bra motion. Ja jag vet att ett eller flera kilo mindre hade varit bra om jag fick bort...men inte just nu. Det får ta den tid det tar.

äähhh....kort sagt så är familjen är allt nu.

Är du nöjd med ditt liv? Känner du pressen?

Nu ska jag gå o koka kaffe.....puss.